Inte världens bästa lördag

Oj, oj, oj, vilken uppförsbacke det helt plötsligt blev idag. Dagen började med tenta. Jag ansåg mig ha det helt under kontroll, ända till jag fick se frågorna. Ett par gånger blev jag sugen på att bara resa mig och gå, men klarade att hindra mig från den reflexen. Jag förstår ärligt talat inte vad det är jag saknar i mitt läsande när jag inte hanterar en omtenta på ett ämne jag borde ha förstått vid det här laget. Så inte helt oförståeligt så var jag förbannad när jag körde hem.

Väl hemma tog jag tag i vårt hus som har blivit nerprioriterat de senaste veckorna pga mitt pluggande. Nu skulle det städas en gång för alla, och alla äckliga flugor som surrar omkring i huset skulle ut. 13 minuter in städningen ska jag bara böja mig ner för att ta upp något från golvet och då säger ryggen pang. Så här illa har det inte varit på säkert ett år, och jag kände direkt paniken komma. Nu när jag har kommit igång med min träning, vad innebär detta handikappet då? Jag försökte ta mig ut på en promenad, men 3 km var i stort sätt 3 km för mycket. Det kändes som två knivar stack in i ryggen från olika håll varenda steg jag tog. Så nu ligger jag i soffan vilket jag vet inte hjälper heller. Men ryggen skriker att den vill vila eller ha mindre ont.

Eftermiddagen har gått åt till att komma på en plan. En plan för vad jag ska göra med mitt liv. Och jag kan säga att en sådan plan ska nog inte tas fram när man är desperat som jag känner mig idag. Men det där högskoleprovet har jag insett att jag inte klarar, och om jag inte kommer in på Psykologprogrammet är en stor del av poängen borta. Eftersom jag verkligen har svårt att hitta den där nyckeln man behöver för att klara tentorna tvivlar jag på att jag hör hemma i skolbänken överhuvudtaget. Men att börja jobba igen känns också svårt, eftersom jag numera är ingenting. Ja, som sagt, meningen med livet hittar man inte en lördag eftermiddag.

Idag ska jag trösta mig själv med godis från hemmakväll. Sedan är det godisstopp fram till jul för min del.

Idag hade min farmor fyllt 87 år om hon fortfarande hade levt!

Grattis farmor!
Äpplet faller inte långt från päronträdet!